Nåldynefusk?

Här är mina nåldynor till nåldynebytet. Vet inte om det räknas som fusk att göra två. Den första är en armbandsnåldyna. Jag skulle själv behöva en sån när jag klipper till tyg och får sträcka mig efter nålarna hela tiden. Dessutom är de ganska bra om man vill ha nålar nära till hands, men samtidigt utom räckhåll för klåfingriga små händer.



Men så insåg jag att min byteskompis kanske inte nödvändigtvis hade samma behov så jag virkade en efter det här mönstret också. Nyckelpigan fick slinka med ändå eftersom jag hade broderat byteskompisens initial på den.



Såhär ser den ut på. Beskrivning finns här. Armbandet sydde jag som en tub, vrängde, pressade och sydde på kardborreband eftersom jag inte visste handledsmått. Min symaskin strejkar av kardborreband så sydde på dem för hand med stora korsstygn så det skulle bli fint från utsidan. Hoppas nu bara att det håller.

Jag fyllde mina dynor med vadd, men läste på någon blogg (minns inte vilken) att man kan fylla med ris som är skonsammare mot nålarna. Stämmer det och i såfall varför?

Såhär såg mitt paket ut sist jag såg det, men eftersom det inte gick ner i brevlådan och jag skulle med ett tåg fick mamma slänga ner sakerna i ett vadderat kuvert istället. Här kan man se hur det kom ut när det kom fram.