Vårutmanad och utsmyckad

Är ensam hemma så har svårt att få till en bra bild på min nysydda kjol. Dessutom skiner solen så mycket att det inte går att fota på balkongen. Mönstret är från Skirts with beautiful silouette och tyget från Stadsmissionen.

Är ganska nöjd, men sedan jag började brodera inbillar jag mig att allt jag gör måste piggas upp med ett broderi så får se om jag fortsätter på den.

Min sambo lider av smyckesfobi. En allvarlig åkomma som innebär att han blir illamående av metall mot hud - ringar, örhängen, klockor, allt går bort. Det påverkar mig inte nämnvärt förutom att det är lite trist att mötas av en stel grimas varje gång man tar på sig ett halsband. Häromdagen fick jag för mig att ett virkat hårsmycke ur Väldigt virkat skulle vara min (och kanske även hans) grej.

Men icke. Han fick kalla kårar och Rebecca-vibbar. Hennes guldsmyntssmyckade slöja är nämligen höjden av obehag. Han är den enda jag vet som sitter och hejjar på Rowena under nyårsdagseftermidddagarna och när Ivanhoe vinkar av Rebecca i slutet är han så nöjd att jag misstänker att han gärna sett tempelriddarna lyckas i sin onda uppsåt bara för att få slöjan ur handligen lite tidigare.

Nu är inte guldiga hårsmycken riktigt min grej heller (men det var väldigt kul att virka) så det får smycka lampan eller skola om sig till halsband.